34º 36': Santa Fe

Min bror frågade mig häromdagen hur staden och människorna är. Mycket enkel fråga förstås, att sammanfatta en världsstad efter två dagar. Många har försökt att beskriva Buenos Aires. Bruce Chatwin gjorde iaktagelsen att Buenos Aires historia är skrivet i sin telekatalog ''The history of Buenos Aires is written in its telephone directory. Pompey Romanov, Emilio Rommel, Crespina D. Z. de Rose, Ladislao Radziwil, and Elizabeta Marta Callman de Rothschild - five names taken at random from among the R's”. En rätt brokiga skara människor, de flesta med rötter i Europa. Buenos Aires gör anspråk på att vara den största italienska staden i världen, den största galiciska staden, den största judiska staden utan Israel och USA etc etc etc. Lite så är staden också, stundtals kallas den Sydamerikas Paris. Det är inte en helt felaktig beskrivning, det finns avenyer och kvarter som för tankarna till Paris, speciellt inne i centrum. Men ändå inte. För de mesta är områderna mer brokiga, franska hus står sida vid sida med nya höghus, förfallna hus brevid moderna eleganta affärer. Det är enormt mycket folk på gatorna, speciellt på de avenyer som leder ut från centrum. Min aveny är Santa Fe som börjar ända nere vid Plaza Sanmartin i centrum. Bakom de höga husen längs avenyerna kan man hitta de mest skiftande områderna, igår hamnade jag av en slump i ett områden med kvarter efter kvarter (nu talar vi traditionella spanskaamerikanska kvarter som är 100x100 meter) av tyghandlare. Mitt område, Palermo Viejo har en helt annan karaktär när man går upp några kvarter, efter middagen igår ägnade jag någon timme åt att ströva runt i kvarter med gamla låga stenhus där träden sträckte sig långt över taken. Så vackert i natten och så avkopplande jämfört med de stundtals extremt hektiska stadslivet här.

Lite bilder från min aveny, Santa Fe.