Viña del mar

Valparaiso ar inte speciellt turistiskt, det finns inga attraktioner forrutom staden i sig och den unika kanslan av gammal hamnstad. Det finns inga strander i centrum eftersom att hamnen fortfarande ligger kvar dar. Strandlivet finns istallet en knapp mil norrut i badorten Viña del Mar. Dit tar man sig med en hypermodern metrolinje, det ar anda Chile 2007 efter nastan 30 ars ekonomisk tillvaxt. I Viña del Mar marks Chiles ekonomiska utveckling mycket mer an i det slitna (men charmiga) Valparaiso och det ode sodern. Viña del Mar ar fullt med nybyggda lyxiga bostadshus och shoppingcentrum.

Den nya metron, ett under av snabb, luftkonditionerad, effektiv modernitet.

Fin strand, vattnet ar dock kallt och salt. Fa badar seriost i det. UV-stralningen ar ocksa extrem hog har.

Chilensk lyxig postmodernism.

Valparaiso II

kullar ar sa branta att vagnatet istort sett bestar av trappor och stadens egen form av kollektivtrafik, de femton antika bergbanorna som klattrar uppfor kullarna. De ligger ofta inne i kvarter vilket gor att man masta leta upp ratt dorr i ratt hus och genom en smal korridor komma till stationen (ett kvarter kan ha en hojdskillnad pa 50 meter).

En av bergbanorna.

Ralsen korsar en av trapporna, man har alltid en kansla av att hamna i nagons vardagsrum nar man klattrar ner eller uppfor.

Valparaiso

Istallet (latt trott pa det regniga vadret i Chilenska patagonien) blev det den mytomspunna chilenska hamnstaden Valparaiso. Dit kom jag imorse. Staden ar byggd som en amfiteater med hamnen mitt i centrum och gamla hus klattrande uppfor 45 branta kullar.

Valparaiso.

Chaitén till Puerto Montt

Fran Chaitén tog jag sjovagen upp till Puerto Montt, slutpunkten eller borjan pa den befolkade delen av Chile. Puerto Montt var inte alltfor roligt i regn och dimma, staden haller pa att forvandlas fran en liten fiskehamn med trahus till en vaxande industristad och ar centrum for Chile expanderande laxindustri. Planen var att fortsatta upp till Bariloche och avsluta resan i norra Patagonien, men jag skulle ha behovt vanta en dag pa en ledig buss for att korsa gransen.

I vantan pa baten i Chaitén.

Puerto Montt

Coihaique till Chaitén

Fran Coihaique foljde jag Carretera Austral till Chaitén. En av de haftigaste resorna jag gjort, vagen inneholl allt. En uppsjo glaciarer, iskalla fuktiga djungelliknade extremt frodiga skogar som klattrar uppfor branta berg, sno uppe i passen och fjordar av norsk modell kompletta med laxodlingar.

Tyvar tog mitt kamerabatteri slut direkt, i borjan pa turen.

Coihaique

Fran farjelagret var det bara en dryg timme till Coihaique, den storsta staden i regionen med nasta 45000 invanare, en metropol med patagonska matt. Staden ligger valdigt vackert, aven om sjalva staden ar ratt trakig. Staden ar kand for att man nar som helst pa aret, vilken dag som helst kan uppleva alla arstider inom nagra timmar. Aven pa sommaren snoar det, nar jag var dar lag nysno bara nagra hundra meter upp. Fast mest regnar det i denna del av Chile, har hamnar allt regn som inte kommer i Argentina. Vissa orter har har en arsnederbord pa 4000mm, dubbel den regnmangd som faller i den norska regnmetropolen Bergen.

Kallt och fuktigt.

Turistbyran kanske foredrar denna bild tagen dagen efter.

Fran Perito Moreno till Coihaique

Istallet for att fortsatta norrut fran Perito Moreno (dar jag forresten ovarnattade pa samma hostel/hotell dar det omaka paret Chartwin och Carlos Merlem har overnattat, dock inte samtidigt) tog jag av vasterut till Los Antiguos dar jag korsade gransen till Chile och den lilla Chilenska gransstaden Chile Chico. Chile Chico ligger vid Lago General Carrera, sydamerikas nast storsta och djupaste sjo. Staden marknadsfor sig som solstaden, eftersom den ligger pa fel sida av anderna har den det soliga argentinska steppklimatet. Fran Chile Chico finns det tva vagar om man vill ansluta till Carretera Austral, den totalt galna vagen som Chile byggde pa attiotalet for att binda ihop de ode, lantliga bosattningarna soder om Puerto Montt dar Chile forvandlas till en labyrint av fjordar, berg, glaciarer. Antingen kan man runda den valdiga Lago General Carrera, Lago Buenos Aires pa den argentinska sidan, eller kan man korsa med en farjelinje. Jag tog farjan, en valdigt blasig och skumpig men vacker 3 timmars resa tvars over sjon.

Charmigt stalla att overnatta pa.

Torget i Chile Chico.

Halvvags pa resan passerar man ett sund dar glaciarvattnet fran Chile moter det blaa argentinska vattnet i en skarp linje.

Road 40 fran El Chaltén till Perito Moreno

Langs hela Argentinas odsliga ostra grans fran gransetrakterna till Bolivia i norr till Rio Gallegos i soder gar den klassiska vag 40. Vi tog den enda busservicen pa vagen mellan El Chaltén och Perito Moreno 700 km norrut. Samhallet Perito Moreno ar liksom glaciaren dopt efter Perito Moreno som var hjarnan bakom de forsta argentinska nationalparkerna. Det ar en facinerande resa genom ett oforandrigt stapplandskap dar bara nagra fa farmare lever. Patagonien ar torrt och ode, dock eftersom att resan gar nara bergen ser man ibland snokladda toppar som reser sig over stappen. Och det blaser standigt, rejalt. Granserna mellan de tre olika naturformerna i Patagonien ar extremt tydliga i granstrakterna, fran kusten till bergen ar det torrt stapplandskap, i gransen mellan bergen och stappen finns det skog som klattrar pa bergen. Undantaget ar eldslandet dar bergen ar lagre.

Vag 40.

Ett av de fa vattendragen med vatten fran Anderna.

Camping i bergen 2

Dag 2 pa fjallvandringen var fantastisk, stralande sol och ratt varmt. Vi foljde en led till foten av Fitz Roy. Den tredje dagen blev en ratt hastig vandring hemat i regn, vadret andras snabbt i bergen.

Rast i bergen, i bakgrunden Cerro Torro.

Fin rastplats pa vagen. Vi badade faktiskt, flera sekunder.

Fitz Roy sett fran vart talt.

Camping i bergen 1

Pa morgonen hyrde vi talt och sovsackar och begav oss upp i bergen. Efter att ha besokt det mycket valordnade informationscentrumet for nationalparken i El Chalten begav vi oss upp till till foten av Cerro Torre. Det var en mycket vacker vandring genom grona dalar och fram till den glaciarsjo som finns vid foten av berget. Platsen dar man fick campa var fantastiskt, hur manga campingplatser ligger i vaglost land, i en egen dal med egen glaciar och med ett av varldens mest mytomspunna berg. Forsta kvallen/natten osregnade det men pa morgonen fick vi lon for modan.

Cerro Torro, ryktbart som varldens mest svarbestigna berg.

Glaciarsjon ovanfor campingen.

El Chaltén

Nar vi kom tillbaka fran glaciaren tog vi kvallsbussen till El Chaltén fem timmar bort, en annu mindre utpost med 600 invanare som grundlades sa sant som pa 80-talet. En ratt komplicerad historia av kapplopning mellan Argentina och Chile for att starka sina positioner under nagra granstvister under militardikaturernas sista ar, Chile byggde samtidigt den forsta vagen pa den Chilenska sidan och grundlade en motsvarande utpost). Naja, idag ar El Chaltén en charmig nybyggarstad (med ratt manga Chilenska turister) i norra delen av nationalparken och kand som Argentinas klatter och vandringshuvudstad. Bergen ar inte lika hoga som langre norrut i Anderna, men El Chaltén ligger vid tva av varldens vackraste och mest svarbestigna berg, Mount Fitz Roy och Cerro Torre.

Pa vag till El Chaltén. I fonden Mount Fitz Roy.

El Chaltén, i huset langst till hoger sov vi forsta natten.

Los Glaciares National Park

Pa flyget fran Ushuaia fick jag sallskap med tva nyfunna vanner fran hostelet i Ushuaia. Pa morgonen nar vi vaknade tog vi bussen till det som gor El Calafate sa speciellt, narheten till nationalparken Los Glaciares. Nationalparken omfattar 5000 km2 av berg och glaciarer och den argentinska delen av varldens tredje storsta ismassa (efter antarktis och gronland) som omfattar 47 stora glaciarer (bland annat Perito Moreno, Upsala och Viedma). Totalt mer an 16000 km2 is. Den mest kanda av dem ar Perito Moreno som vi besokta, den gar hela vagen ned till Lago Argentino.

Sodra sidan.

Norra sidan.

El calafate

Inte kunnat uppdaterat denna blogg pa ett tag eftersom att jag antingen har befunnit mig i vaglost land eller i de mest avlagsna utposterna i Patagonien dar internetuppkopplingar maste ga via satelit (svindyrt och oandligt langsamt). Fran Ushuaia flog jag till El Calafate, en liten utpost i sodra Argentinska patagonien ungefar 300 km fran narmaste storre stad vid kusten (Rio Gallegos). El Calafate ligger vid lagos Argentino, den tredje storsta sjon i Sydamerika (over 1000 km2 av iskallt glaciarvatten).

El Calafate.

Fin del mundo

Ushuaia har en underbar avslappnad stamning, kanske darfor det inte finns nagon anledning att stressa for att hinna fram nagonstans eftersom det inte gar att komma langre. Jag har stannat har i sex dagar, det har varit nagra av de basta dagarna pa hela resan. Det roliga med Ushuaia ar ocksa att nastan allt (fjall, glaciarer, hav, skogar och marina daggdjur) finns inom ett stenkast fran centrum.

Har slutar det amerikanska vagnatet och det ar ocksa slutpunkten for panamerica highway. Langre gar det inte att komma.

Parque Nacional Tierra del Fuego

I stort sett hela omradet mellan Ushuaia och den Chilenska gransen ar en stor (630 km2)nationalpark. Igar vandrade vi langs hela kuststrackan av parken. Vi hade en osannolik tur med vadret, sol hela dagen och 17-18 grader.