Feliz Año!‏

Gott nytt ar! Ikvall ar vi utlovade en argentinsk nyarsfest pa hostelet. Antagligen en ratt ordentlig mangd grillat kott. Dagen har jag tillbringat i bergen ovanfor Ushuaia tillsammans med nagra belgiska nyfunna vanner fran samma hostel. Vi vandrade upp till en glaciarsjo. Eftersom att vi ar sa langt soder ut ar tradgransen lag och man behover inte komma speciellt hogt upp for att stota pa sno och glaciarer.

Sista hojden innan sjon.

Vart besvaret.

Canal Beagle

En av de roliga sakerna man kan gora i Ushuaia ar att ta en battur pa Canal Beagle, vattnet som skiljer huvudon Tierra del Fuego fran nagra mindra oar soderut (bortom dem ar oppet hav till antarktis).

Ushuaia fran vattnet.

Motsatta sidan av kanalen.

Sjolejon pa en av oarna.

Skogen

Fast annu roligare an glaciaren var faktist vandringen upp och ned genom skogen, det finns en underbar led som foljer ett vattendrag (med smaltande glaciarvatten) hela vagen upp. Skogen ar fantastisk med vackra lovtrad.

Pa vag upp.

Skogen fornyas naturligt nar de gamla traden bryts ned.

Glaciar Martial

Ushuaia ar underbart om man ar latt trott pa att aka omkring i buss, staden ligger mitt bland bergen, skogarna och havet. Den narmaste glaciaren finns sju kilometers vandring fran staden, en vandring jag gjorde igar.

Glaciaren.

Nedanfor glaciaren finns varldens charmigaste bergsrestaurang, med ratta beromd for sitt varma rodvin smaksatt med kryddor.

Ushuaia

I fredags kom jag fram till Ushuaia, varldens sydligaste stad och huvudstad i den stolta provinsen Tierra del Fuego, Antártida e Islas del Atlántico Sur. Den storsta Argentinska provinsen till ytan (ehuru att Argentinas ansprak pa stora delar av antarktis ar lite omstritt for att inte tala om britternas synpunkter pa de sydatlantiska oarna). Ushuaia ar en marklig stad, blandning av nybyggarsamhalle, en forvuxen skidort och en hamnstad. Det haftiga ar laget vid Beaglekanalen och omgivningen av hoga branta berg (de flesta gatorna i staden har trottoarer utformade som trappor) och fantastiska skogar (varldens sydligaste forstas!).

Ushuaia.

Hamnen.

Puerto Madryn och soderut

Aterigen ar denna blogg nagra tusen km efter. Pa annandagen tog jag bussen fran Puertom Madryn till Rio Gallegos, en mycket lang bussresa genom ett nastan folklost torrt stapplandskap. Sodra patagonien har en valdigt liten befolkning, den sydligaste provinsen pa fastlandet (Santa Cruz) ar lika stort som Storbritannien och har en befolkning pa under 300000. Det ar ratt facinerande att aka 400-500 km i ett landskap som aldrig andras och utan att stota pa nagon stad. De fa som finns passerade vi. Jag fick sallskap ned av nagra fran hostelet i P. Madryn. Fran Rio Gallegos var det meningen att vi skulle ta bussen till Ushuaia, dock den bussen gar klockan 9 fran Gallegos och alla bussarna fran R. Gallegos kommer fram mellan 10 och 11 vilket innebar att vi fick tillbringa ett dygn i R. Gallegos, en ratt trakig industristad utkastat i ingetting. Igar tog vi bussen till Ushuaia, en resa pa 12 timmar (Tierra del fuego ar storre an jag forestallde mig). For att komma till Ushuaia maste man aka genom Chile och ta farjan over Estrecho de Magallanes (Magalhães sund) som pa bada sidor tillhor Chile.

Var forsiktig, har slutar den amerikanska kontinenten.

Punta Tombo

Igar hyrde jag och tva engelman jag traffat pa hostellet en bil och akta soderut till Punta Tombo. Aven om det fanns pingviner aven pa P. Valdes sa kommer man dem narmare har och Punta Tombo ar en av de storsta pingvinkolonierna i varlden. Det ar ett naturreservat precis som Valdes men det finns stigar man kan ga pa och man har en bra utsikt over stranden och pingviner vandrar runt i omradet sa man kan se dem pa mycket nara hall. Pa vagen hem besokte vi den walesiska kolonin Gaiman, vilket var en liten besvikelse. Bortsett fran nagra teaffarer var det mest synbarligt brittiska att allt var stangt pa juldagen. Ok, nagra hus sag lite brittiska ut men orten kandes inte sa speciell. Nu vantar jag pa bussen till Rio Gallegos och darifran ar planen att ta sig till Ushuaia.

Punta Tombo.

Julafton

Julafton var nagot ovanlig, men stralande. Efter att ha kollat valar, salar och sjolejon ordnade hela hostelet jag stannade pa en gemensam grillfest. Jag gjorde misstaget att namna en viss koksvana vilket gjorde att jag hamnade vid grillen. Larda mig en del av en australiensisk grillkock. Det var mycket gott och trevligt. Vid tolvtiden borjade argentinarna skjuta raketer fran stranden.

Delar av vart argentinska julbord.

Península Valdes

Den stora aktraktionen i omrader ar bukten utanfor Puerto Madryn och framfor alltden stora halvon (Península Valdes) som ar en av de basta platserna i varlden for att kolla pa marina daggdjur. Allt finns dar. Pa julafton akte jag en tur runt Península Valdes, en 4000 km2 stor halvo som stracker sig utan fram Puerto Madryn.
Bland annat Valar.

Elefantsalar.

Och sjolejon.

Puerto Madryn

Liten uppdatering. I torsdags tog jag bussen fran Cachi till Salta och vidare med nattbussen till Buenos Aires. Resan mellan Salta och Buenos Aires tar nastan drygt 20 timmar. Det ar dock inte sa farligt som det later, Argentinska langfardsbussar ar extremt bekvama med saten som gar att falla 180 grader och det serveras mat och drycker ombord. I lordags tomde jag min lagenhet i Buenos Aires och tog bussen till Puerto Madryn dit jag kom i Sondags. Puerto Madryn ar en hamnstad i norra Patagonien ungerfar 1500 km soder om Buenos Aires. Staden ar en av de snabbast vaxande i Patagonien och ett populart turistmal. Lite overaskande visade sig staden ha en fin strand med fullt (naja, for en svensk) badbart vatten. Klimatet har nere langs kusten ar torrt (bara 200 mm per ar) och blasigt, tempraturen gar en liten bit over 20 grader pa dagarna men solen ar extremt stark pa de har breddgraderna. Aven om staden kring jul besoks av manniskor fran andra delar av patagonien och har ett ratt livligt strandliv sa ar det mest en bonus, det ar inte darfor de flesta besokarna kommer.
Puerto Madryn

Tidvattnet ar starkt har.

Cachi

Jag stannande 2 nätter i Cachi, en mer än jag hade tänkt. Det är en av de absolut vackraste platserna jag har varit och fantastiska möjligheter att vandra längs floddalen och på högplatån. Fler av mina bilder från Cachi finns här.

Utsikt från Cachi.

Nevado de Cachi (6380 möh) sedd från byn.

Salta till Cachi

Jag ångrade lite grann i Humahuaca att jag hade lämnat min ryggsäck kvar på hostelet i Salta eftersom jag gärna hade stannat kvar uppe i bergen. Istället tog jag i tisdags lokalbussen över bergen till Cachi, en liten bergby vid foten av det pampiga berget Nevado de Cachi (6380 möh). Vägen dit var mycket vacker, först igenom de gröna bergen kring Salta och sedan ett envist klättrande genom allt torrare områden till 3600 möh, på andra sidan bergen var det ökenliknade med kaktusar och brunbrända berg.

På väg upp i passet.

Nära molnen.

På väg ned på andra sidan.

Quebrada de Humahuaca

Argentinas två nordligaste provinser Salta och Jujuy domineras till skillnad från resten av Argentina av indiansk befolkning. I måndags fortsatte jag in i Jujuy för att besöka Quebrada de Humahuaca, en lång dal som sträcker från provinshuvudstaden San Salvador de Jujuy och norrut. Dalen har används under 10000 år som transportled mellan Anderna och låglandet och var under kolonialtiden en viktig förbindelselänk mellan de spanska vicekonungdömerna och en rad slag under frihetskrigen stod här. Numera finns hela dalen på FN:s världsarvslista. I dalen finns flera små städer/samhällen med en blandning av spanskt inflytande och traditionell ursprunglig arkitektur. Dalen är väldig torr förrutom själva botten där en flod flyter. Jag följde dalen ända upp till 3000 meter höjd där huvudorten i dalen, Humahuaca ligger. På väg upp dit passer man bland annat Purmamarca berömt för sin mångfärgade berg.

Purmamarca.

Vackra vägar.

Salta

I söndags kom jag fram till Salta. Redan alla pickuper utanför flygplatsen berättade att man kommit ut på landet, nu har dock Salta några hundratusen invånare men staden känns väldigt lantlig och lugn när man kommer från BsAs. Staden har en väldigt välbevarad historisk bebyggelse med en och tvåvåningshus och en stor mängd kyrkor och gamla kloster. Staden har ett helt fantastiskt läge på en högplatå (ungefär 1200 meter över havet) som omges av högra grön lövskogsklädda berg på alla sidor.

Gata i Salta.

Katedralen i Salta.

En kabinbana går upp till den närmaste toppen.

Buenos Aires-Salta

Om någon timme går mitt flyg norrut till Salta. Dags att lämna det elegenta stadslivet och börja utforska norra Argentina. Jag skall försöka hålla bloggen uppdaterad, dock återstår att se om det går att läsa in bilder. Inrikesflyg är rätt billigt i Argentina om man undviker det Argentinska halvstatliga bolaget. De kör ett system med olika tariffer beroende på om man bor i Argentina eller inte, om man bor i Argentina verkar de bara vara dubbelt så dyra som chilenska Lan. Så det blir Lan. 700 kronor för den 2,5 timmar långa resan (Argentina är vidsträckt) norrut.

Diagonal Norte sedd från Plaza De Mayo.

Marknad

På helgerna förvandlas kvarteren kring Plaza Serano som ligger ett stenkast från mitt hus till en gatumarknad och många av restaurangerna kring torget förvandlas till marknader. En rolig blandning av trendiga designkläder och hantverk, det mesta av bra kvalitet. Området är också fullt av roliga klädbutiker, många med prisvärda argentinska kläder. Eftersom att det är sista helgen på ett tag jag kommer vara i Buenos Aires passade jag på att köpa lite nya t-shirts och ett par shorts.

Plaza Serano

Engelska radhus i Palermo

Träning

Ett kvarter från mitt hus ligger gymet där jag tränar i en gammal fabrikslokal (?). Rätt robust inramning men väldigt duktig personal och god stämning. Med en sardisk personlig tränare har jag lyckats hålla formen uppe. Jag har också sprungit en del ute, nackdelen med att springa ute är att man får hålla koll på trottoarerna varierande skick, fördelen är de 100x100 meter stora kvarteren som gör att man kan ha järnkoll på distansen.

Downtown

Det här är en av de mest hektiska platserna i Buenos Aires. Korsningen av Av. de 9 Julio, Av. Corrientes och Diagonal Norte. I mitten av korsningen finns Plaza de la República (Av. De 9 Julio är över hundra meter bred och sväljer lätt ett torg) som ligger på den plats där den argentinska flaggan för första gången hissades. På torget står Obelisco de Buenos Aires står, ett 67 meter högt monument som byggdes 1936 för att fira stadens 400-årsjublieum.


Vy från Corrientes.

Från Diagonal Norte.

Marknaden i Tigre

Marknaden i Tigre ligger i ett gammalt hamnområde. Dagens fynd var lokaltillverkad limocello för 5 pesos per flaska. Fanns även varianter med apelsin (god!) istället för citron.

Lördagsgodis

Vad gör man en ledig solig lördag när tempraturen kryper över 30 grader och man längtar efter lite avkoppling. Precis som Buenos Airesborna tar man tåget norrut en timme till Tigre. Att bo i en stad av Buenos Aires storlek är lite speciellt, att komma ut ur staden är ett hopplöst alternativ. Tigre (som jag skrivit om förrut) är ett realistiskt alternativ i utkanten av Buenos Aires stadsområde på gränsen mot paranaflodens delta. Här kan man sitta under ett träd vid floden och ha picknick eller ta siesta när roddbåtarna glider fram på floderna.

Kalorier för att mätta ett mindre centralamerikansk land några veckor? För den som inte tycker att kanderande äpplen är tillräckligt sötsliskigt finns hjälp i Argentina, i ståndet i Tigre kunde man också välja på kanderande fikon och jordgubbar, till yttermervisso doppade i popcorn.

Boca-Lanus

Bocas supportrar innan avspark.

Boca Juniors vs Lanus

Vad gör man en vacker soliga söndagseftermiddag i Buenos Aires? Man går på fotboll förstås! I de gamla hamnkvarteren La Boca finns hemmaarenan för Boca Juniors, ett av världens främsta lag där bland annat Maradona har spelat och en symbol för Buenos Aires. Igår mötte Boca serieledarna Lanus i sista omgången av ligan, Lanus behövde bara en poäng för att säkra titel och Boca var avsågat från guldstriden. Trots att Boca dominerande en rätt ljummen första halvlek gick Lanus till halvtidsvila med 1-o. I andra halvlek tände matchen till ordentligt efter Bocas reducering och Lanus var väldigt illa ute trots att Boca var nere på tio man. Matchen slutade 1-1 och Lanus firade vilt sin första ligatitel på planen. Argentinsk fotboll har fått ett något dåligt rykte för en del våldsamheter på läktarna. Igår var det väldigt bra stämning kring planen, det var mycket poliser förstås på de gamla gatorna runt stadion men gemytlig stämning, folk satt på trottoarerna och åt grillad korv i sommarsolen. Inget värre hände än att diverse petflaskor slängdes in på plan och ned på oss från Lanussupportrarna ovanför. Framförallt var det en otrolig atmosfär inne på arenan, med sjungande supportrar som hejade fram Boca. Att gå på fotboll är dessutom om man som jag köper biljetter själv vid arenan (istället för att anlita nån av alla de företag som bussar turister till arenan och ut därifrån) väldigt billigt, min biljett kostade 30 kronor. Ett måste för den som besöker Buenos Aires.

Boca Juniors spelar i svenska färger. Anledningen är att man vid seklets början inte kunde enas om vilka färger laget skulle ha, då beslöt man att ta färger från nästa båt som kom in till hamnen. Det var en svensk båt.

Bocas supportrar.

Siesta

Siesta är inte så dumt i värmen.

La Boca

Fortsätter man förbi San Telmo och Constitución längs vattnet kommer man till La Boca. Kvarteren kring den äldsta hamnen (äldre än Puerto Mandero som ligger rakt nedanför Downtown). Området är märkligt, en blandning av riktigt slum, kitchig slumromantik och för mycket turister. Eller det är inte riktigt sant, alla turister, all kitch är egentligen koncentrerat till ett enda kvarter och en en gata som skär i genom det kvarteren. Här är alla bilderna på Boca berömda mångfärgade hus tagna, det är lite ett skansen som föreställde något som egentligen aldrig existerat. Å andra sidan kan Buenos Aires ibland just verkar vara en installation där slumpmässiga delar från Europa blandas hejvilt. Det som gör det här området lite tråkigt är dock att för många människor agerar, spelar teater för att skapa något som skall attrahera besökarna, tangoparet på gatan uppträder. Kvarteren omkring är mindre turistiga och ofta rätt förfallna, området genomskärs av en flod som rinner ut här och av olika järnvägar och hamnkanaler. I La Boca finns också Boca Juniors stadium, det mest mytomspunna i Argentina. Dit skall jag i eftermiddag och titta på fotboll. Nu var jag rätt trött igår efter att ha vandrat i genom San Telmo och Constitución så det blev ett rätt kort besök i La Boca, mest turistkvarteren jag orkade med.

Längs vattnet, La Boca.

Constitución III

Området kring järnvägsstationen och Plaza Constitución (egentligen ett missvisande namn, det är snarare en mindre stadspark) är rätt slitet och nedgånget och rörigt eftersom att Av. 9 de Julio tar slut här och övergår i en motorväg som dessutom delar sig direkt. Dock håller omgivningarna inklusive torget på att renoveras, staden förefaller satsa en del på urban utveckling just nu. Det är rätt många projekt runt om i Buenos Aires där staden är inblandad.

Busstationen utanför stationen och kvarteren omkring påminner betydligt mer om tredje världen än den nyrenoverade stationen.

Vy mot Av. 9 Julio inåt centrum(stationen ligger på andra sidan motorvägen). Observera de nyplanterade träden, designade lyktstolparna och bänkarna.

Förhoppningsvis kommer denna vackra art deco biograf (teater?) snart återuppstå i sin forna glans och åter öppna sin dörrar.